SAOL

publicerad: 2015  
fruntimmer
frun|­timmer [frun`‑] substantiv ‑timret; pl. ~, best. pl. ‑timren ⟨vard., ibl. ngt nedsätt.⟩ kvinna
Singular
ett fruntimmerobestämd form
ett fruntimmersobestämd form genitiv
fruntimretbestämd form
fruntimretsbestämd form genitiv
Plural
fruntimmerobestämd form
fruntimmersobestämd form genitiv
fruntimrenbestämd form
fruntimrensbestämd form genitiv

SO

SAOB

Sökningen på fruntimret i SAOB gav inga svar.