SAOL

publicerad: 2015  

fumlig

fuml·­ig adjektiv ~t ~a fumla

Positiv
en fumlig + substantiv
ett fumligt + substantiv
den/det/de fumliga + substantiv
den fumlige + maskulint substantiv
Komparativ
en/ett/den/det/de fumligare + substantiv
Superlativ
är fumligast
den/det/de fumligaste + substantiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

fumlig fumligt fumliga

fuml·ig

adjektiv

fum`lig

● osäker och klumpig i bruket av händerna

JFR ¹tafatt, valhänt

fumlig (med något)

att knäppa knappar kan vara svårt för fumliga barn

○ äv. all­männare klumpig, ta­fatt

hon kände sig råd­lös och fumlig

belagt sedan 1847

Till SO

SAOB

publicerad: 1926  

FUMLIG fum3lig2, adj. -are. adv. -T.

Etymologi

[till FUMLA, v.1]

som beter sig l. brukar bete sig otympligt l. oskickligt, fubblig. Lovén Folkl. 151 (1847). ”Hvad ni bär er fumligt åt!” sade den vackra husjungfrun (då Sam Weller tappade hatten). Backman Dickens Pickw. 1: 412 (1871). Lagerlöf Saga 229 (1908).

Avledn.: FUMLIGHET, r. l. f. LfF 1878, s. 123.

Till SAOB