SAOL

publicerad: 2015  

funktionär

funkt·ion·­är [‑ä´r] substantiv ~en ~er • person som inne­har en tjänst el. sköter vissa upp­drag t.ex. vid idrotts­tävling

Singular
en funktionär	obestämd form
en funktionärs	obestämd form genitiv
funktionären	bestämd form
funktionärens	bestämd form genitiv
Plural
funktionärer	obestämd form
funktionärers	obestämd form genitiv
funktionärerna	bestämd form
funktionärernas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

SAOB

publicerad: 1926  

FUNKTIONÄR -ä4r l. -æ4r, m.||ig.; best. -en, äv. -n; pl. -er.

Etymologi

[jfr t. funktionär, eng. functionary; efter fr. fonctionnaire, till fonction (se FUNKTION)]

person som förrättar ngn tjänst; tjänsteman; numera särsk. om lägre tjänsteman; äv. om person som bekläder ngn förtroendepost i en förening o. d. Pfeiffer (1837). Vi finna .. (kungl. sektern) omsider som protokollssekreter, Statsmannen, den högre funktionären, är dermed redan på sätt och vis färdig. Sturzen-Becker 2: 162 (1857, 1861). Hvarje funktionär inom polisverket. Sthm 1: 271 (1897).

Till SAOB