SAOL

publicerad: 2015  

funktionär

funkt·ion·­är [‑ä´r] substantiv ~en ~er • person som inne­har en tjänst el. sköter vissa upp­drag t.ex. vid idrotts­tävling

Singular
en funktionär	obestämd form
en funktionärs	obestämd form genitiv
funktionären	bestämd form
funktionärens	bestämd form genitiv
Plural
funktionärer	obestämd form
funktionärers	obestämd form genitiv
funktionärerna	bestämd form
funktionärernas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

funktionär funktionären funktionärer

funkt·ion·är·en

substantiv

[-∫onä´r]

● person som i ett visst samman­hang fyller en bestämd funktion av mer praktiskt slag

○ spec. om personal vid idrotts­tävlingar

tävlingsfunktionär

på skolans idrotts­dagar fick han all­tid vara funktionär

○ spec. äv. om förtroende­man i politisk samman­slutning eller dylikt

partifunktionär

fackets förtroende­valda och funktionärer

belagt sedan 1837; av franska fonctionnaire med samma betydelse; jfr ur­sprung till funktion

Till SO

SAOB

publicerad: 1926  

FUNKTIONÄR -ä4r l. -æ4r, m.||ig.; best. -en, äv. -n; pl. -er.

Etymologi

[jfr t. funktionär, eng. functionary; efter fr. fonctionnaire, till fonction (se FUNKTION)]

person som förrättar ngn tjänst; tjänsteman; numera särsk. om lägre tjänsteman; äv. om person som bekläder ngn förtroendepost i en förening o. d. Pfeiffer (1837). Vi finna .. (kungl. sektern) omsider som protokollssekreter, Statsmannen, den högre funktionären, är dermed redan på sätt och vis färdig. Sturzen-Becker 2: 162 (1857, 1861). Hvarje funktionär inom polisverket. Sthm 1: 271 (1897).

Till SAOB