SAOL

publicerad: 2015  

funktionell

funkt·ion·­ell [‑el´] adjektiv ~t ~a • an­vändbar, praktisk

Positiv
en funktionell + substantiv
ett funktionellt + substantiv
den/det/de funktionella + substantiv
Komparativ
en/ett/den/det/de funktionellare + substantiv
Superlativ
är funktionellast
den/det/de funktionellaste + substantiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

funktionell funktionellt funktionella

funkt·ion·ell

adjektiv

[-∫onel´]

1 som väl fyller sitt syfte

SYN. ändamålsenlig JFR praktisk 3

det gamla köket var mysigt men inte sär­skilt funktionellt

funktionell analfabet se analfabet

funktionell analfabetism se analfabetism

funktionell mat se mat

belagt sedan 1847; av franska fonctionnel med samma betydelse; jfr ur­sprung till funktion

2 som har av­görande betydelse för ett ämnes egenskaper om molekyl­grupp

en funktionell grupp

belagt sedan 1967

3 som har psykiska orsaker

JFR organisk 1

funktionell blindhet; funktionell störning

belagt sedan 1934

Till SO

SAOB

publicerad: 1926  

FUNKTIONELL -äl4, äv. -ä4l, adj.; adv. -T.

Ordformer

(-nel 1847—1888. -nell 1865 osv.)

Etymologi

[jfr t. funktionell; efter fr. fonctionnel, till fonction (se FUNKTION)]

adj. till FUNKTION; särsk. (i fackspr.) till FUNKTION 3 a. De främre (hjärn-)loberna stå i betydelse lägst, de medlersta högre och de bakre högst i funktionel rang. Retzius EtnolSkr. 103 (1847). Sinnessjukdomar utan påvisbara anatomiska hjärnförändringar kallas funktionella. 2NF 25: 634 (1916). —

Till SAOB