SO
SAOB
publicerad: 1929
GÄLLEN jäl3en2, adj.; best. gällna; äv. GÄLL jäl4, adj.2
Ordformer
(gäll 1891—1926. g(i)ällen 1694 osv. giählna, best. 1694)
Etymologi
[sv. dial. gällen; möjl. avledn. av GALLA, sbst.2; jfr östsv. dial. gällad, mager (om skummjölksost); formen gäll mölj. uppkommen gm invärkan från sv. dial. skäll, blåsur]
(bygdemålsfärgat, i vissa trakter) om mjölk: blåsur; förr äv.: skummad? Till wälling tages den giählna miölcken, sedan den söta grädden är aftagen. CBonde (1694) hos Trolle-Bonde Hesselby 111. (Soda o. bikarbonat) böra .. endast användas för att från sur mjölk borttaga den sura smaken och göra gällen mjölk vid kokning hållbar. TLandtm. 1880, s. 11. Walin Födoämn. 10 (1906).
Avledn.: GÄLLNA, v. (bygdemålsfärgat, i vissa trakter) om mjölk: börja surna, bli blåsur. Lundell (1893; anfört från östra Sverge).