SAOL

publicerad: 2015  
gärd
gärd substantiv ~en ~er • offer, tribut; bevis, ut­tryck: ​en gärd av aktning
Singular
en gärdobestämd form
en gärdsobestämd form genitiv
gärdenbestämd form
gärdensbestämd form genitiv
Plural
gärderobestämd form
gärdersobestämd form genitiv
gärdernabestämd form
gärdernasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
gärd gärden gärder
gärd·en
substantiv
gä´rd
1 något hög­tidligt handling som är av­sedd att ut­trycka positiv känsla
JFR bevis 2, yttring 2
en gärd (av något)
en gärd av aktning; som en ringa gärd av tacksamhet sänder jag dig ett exemplar av boken
belagt sedan 1000-talet (i sms.; (runsten, Balingsta, Uppland (Sveriges runinskrifter))) runform kiarþ, fornsvenska gärþ 'vad som görs; vad som ut­görs; skatt'; bildn. till 2göra!!; jfr ur­sprung till huvudgärd, offergärd, tidegärd, åtgärd
2 ålderdomligt ofta plur. extra skatt eller på­laga t.ex. vid en kungs kröning
folket pålades tunga gärder
belagt sedan slutet av 1200-talet Westgöta-Lagen
Till SO

SAOB