SAOL
publicerad: 2015
gäsp
gäsp
substantiv
~en ~ar gäspa
| Singular | |
|---|---|
| en gäsp | obestämd form |
| en gäsps | obestämd form genitiv |
| gäspen | bestämd form |
| gäspens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| gäspar | obestämd form |
| gäspars | obestämd form genitiv |
| gäsparna | bestämd form |
| gäsparnas | bestämd form genitiv |
SAOB
publicerad: 1929
GÄSP jäs4p, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
(vard., mindre br.) gäspning; vanl. mer l. mindre konkret. Han drog en lång gäsp. Bremer Brev 1: 208 (1832). Ebba var näsvis nog att låta höra en ganska ljudelig gäsp. Dens. Grann. 1: 123 (1837). Åström drog en oerhörd gäsp. TurÅ 1910, s. 285. — jfr MORGON-GÄSP.