SAOL

publicerad: 2015  

gåta

gåta substantiv ~n gåtor • roande logiskt problem; ngt svår­förklarligt: ​lösa en gåta; ​det är en gåta att inte polisen in­grep​ – Alla sammansättn. med gåt- hör till gåta.

Singular
en gåta	obestämd form
en gåtas	obestämd form genitiv
gåtan	bestämd form
gåtans	bestämd form genitiv
Plural
gåtor	obestämd form
gåtors	obestämd form genitiv
gåtorna	bestämd form
gåtornas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

gåta gåtan gåtor

gåt·an

substantiv

gå`ta

● problem som är före­mål för intensiv (tanke- eller forsknings)verksamhet

JFR ¹fråga 1, mysterium 1

mordgåta; världsgåta

cancerns olösta gåta; hans försvinnande är fort­farande en gåta

○ spec. om av­gränsat problem, ofta av mer el. mindre logiskt slag, som man ägnar sig åt för nöjes skull

bildgåta; namngåta; ordgåta

gissa gåtor

○ äv. försvagat, ofta i före­bråelser och dylikt

det är en gåta att hon kunde ta fel på tiden

belagt sedan 1430–50 (Fem Mose böcker); fornsvenska gata, bildn. till gäta 'gissa'; jfr ur­sprung till förgäta, gissa, gitta

Till SO

SAOB

· gåta
  gåta subst.1
  gåta subst.2
  gåta subst.3