SAOL
publicerad: 2015
gegga
1gegga
[geg`a]
substantiv
~n • ⟨vard.⟩ kladdig massa, sörja
| Singular | |
|---|---|
| en gegga | obestämd form |
| en geggas | obestämd form genitiv |
| geggan | bestämd form |
| geggans | bestämd form genitiv |
2gegga
[geg`a]
verb
~de ~t • ⟨vard.⟩ kladda, smeta
| Finita former | |
|---|---|
| geggar | presens aktiv |
| geggas | presens passiv |
| geggade | preteritum aktiv |
| geggades | preteritum passiv |
| gegga | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att gegga | infinitiv aktiv |
| att geggas | infinitiv passiv |
| har/hade geggat | supinum aktiv |
| har/hade geggats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| geggande | |
SAOB
Sökningen på geggande i SAOB gav inga svar.