SAOL

publicerad: 2015  

gejd

gejd substantiv ~en ~er • led­skena, styr­linjal

Singular
en gejd	obestämd form
en gejds	obestämd form genitiv
gejden	bestämd form
gejdens	bestämd form genitiv
Plural
gejder	obestämd form
gejders	obestämd form genitiv
gejderna	bestämd form
gejdernas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

gejd gejden gejder

gejd·en

substantiv

[gej´d]

● skena där en rörlig maskindel löper i en rät­linjig bana

gejdsko

belagt sedan 1871; av engelska guide med samma betydelse, eg. 'väg­visare'; jfr ur­sprung till guide

Till SO

SAOB

publicerad: 1928  

GEJD gäj4d, äv. gaj4d, r. l. m.; best. -en; pl. -er.

Ordformer

(gejd 1871 osv. guid(e) 1872—1881)

Etymologi

[av eng. guide, av fr. guide (se GID)]

tekn. maskinelement avsett att styra fram- o. återgående maskindelar i deras rörelse, styrlist; äv. om ledskena för hisskorg. JernkA 1871, s. 22. (Pistongstångens tvärstycke) rör sig fram och tillbaka mellan två ledskenor .. s. k. gejder. Moll Fys. 2: 64 (1898). — jfr HISS-, TIMMER-GEJD.

Avledn.: GEJDA, v. tekn. förse med l. styra medelst gejd; i sht i p. pf. i adjektivisk anv. JernkA 1877, s. 363. Excentern verkar på gejdade kolfvar. TT 1902, K. s. 36. 5SvGeolU 6: 315 (1915). jfr LIN-GEJDNING.

Till SAOB