SAOL
publicerad: 2015
georgier
georgi·er
[jeår´gi‑]
substantiv
~n; pl. ~ • mansperson från Georgien
Singular | |
---|---|
en georgier | obestämd form |
en georgiers | obestämd form genitiv |
georgiern | bestämd form |
georgierns | bestämd form genitiv |
Plural | |
georgier | obestämd form |
georgiers | obestämd form genitiv |
georgierna | bestämd form |
georgiernas | bestämd form genitiv |
SO
SAOB
publicerad: 1928
GEORGIER jeor4gier l. -or4j-, ngn gg ge-, m.||ig.; best. -n; pl. =.
Etymologi
person som är invånare i l. bördig från Georgien (i Kaukasien); särsk.: person som har georgiska till modersmål. Palmblad HbGeogr. 1: 76 (1826). Retzius EtnolSkr. 49 (1844). 19Årh. VIII. 2: 102 (1924).