SAOL

publicerad: 2015  
glåpord
glåp|­ord substantiv ~et; pl. ~ skymf­ord, skälls­ord
Singular
ett glåpordobestämd form
ett glåpordsobestämd form genitiv
glåpordetbestämd form
glåpordetsbestämd form genitiv
Plural
glåpordobestämd form
glåpordsobestämd form genitiv
glåpordenbestämd form
glåpordensbestämd form genitiv

SO

publicerad: 2021  
glåpord glåp­ordet, plural glåp­ord, bestämd plural glåp­orden
glåp|­ord·et
substantiv
glå`pord
för­olämpande yttrande
glåpord (om någon/något)
glåpord (om någon)
glåpord (om något)
små­pojkarna slängde glåp­ord efter domaren; glåp­orden haglade över henne
belagt sedan 1741; till sv. dial. glåp, no. glop 'gap'; samma ord som glopp

SAOB

publicerad: 1929  
GLÅP- glå3p~.
Ordformer
(glop- 17411872. glopp- 17411814. glåp- 1745 osv.)
Etymologi
[sv. dial. glåp-, glop-, glopp-, till en stam glŭp-, glŏp-, gap, gapa (jfr GLOPP, sbst.1, GLOPPA, GLÅPA), besläktat med GLOP, sbst.1; i avljudsförh. till GLÖPER, GLÖPE-(ORD), nor. o. isl. gløypa, sluka]
i ssgr; eg.: som tillhör l. kommer från en dum l. ouppfostrad person.
Ssgr: GLÅP-LYCKA. (†) = -TUR. Dalin (1852). Schulthess (1885).
-ORD. (vard.) skymford, okvädinsord, ”skällsord”, (spe)glosa; förr äv. om plumpt, oanständigt skämt. Boding Mick. 36 (1741). Christnom tämer'et (dvs. anstår det) ej, at bruka otuktiga glop-ord. Nicander Syr. 5 (1759). Otidigheter och glåpord. Wulff Koralb. 3 (1912).
-TUR. (†) överdriven tur, ”bondtur”. Dalin (1852). Larsen (1884).