SAOL

publicerad: 2015  

glåpord

glåp|­ord substantiv ~et; pl. ~ • skymf­ord, skälls­ord

Singular
ett glåpord	obestämd form
ett glåpords	obestämd form genitiv
glåpordet	bestämd form
glåpordets	bestämd form genitiv
Plural
glåpord	obestämd form
glåpords	obestämd form genitiv
glåporden	bestämd form
glåpordens	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

glåpord glåp­ordet, plural glåp­ord, bestämd plural glåp­orden

glåp|­ord·et

substantiv

glå`pord

● för­olämpande yttrande

JFR invektiv, okvädningsord, skällsord, tillmäle

glåpord (om någon/något)

glåpord (om någon)

glåpord (om något)

små­pojkarna slängde glåp­ord efter domaren; glåp­orden haglade över henne

belagt sedan 1741; till sv. dial. glåp, no. glop 'gap'; samma ord som glopp

Till SO

SAOB

publicerad: 1929  

GLÅP- glå3p~.

Ordformer

(glop- 1741—1872. glopp- 1741—1814. glåp- 1745 osv.)

Etymologi

[sv. dial. glåp-, glop-, glopp-, till en stam glŭp-, glŏp-, gap, gapa (jfr GLOPP, sbst.1, GLOPPA, GLÅPA), besläktat med GLOP, sbst.1; i avljudsförh. till GLÖPER, GLÖPE-(ORD), nor. o. isl. gløypa, sluka]

i ssgr; eg.: som tillhör l. kommer från en dum l. ouppfostrad person.

Ssgr: GLÅP-LYCKA. (†) = -TUR. Dalin (1852). Schulthess (1885). —

-ORD. (vard.) skymford, okvädinsord, ”skällsord”, (spe)glosa; förr äv. om plumpt, oanständigt skämt. Boding Mick. 36 (1741). Christnom tämer'et (dvs. anstår det) ej, at bruka otuktiga glop-ord. Nicander Syr. 5 (1759). Otidigheter och glåpord. Wulff Koralb. 3 (1912). —

-TUR. (†) överdriven tur, ”bondtur”. Dalin (1852). Larsen (1884).

Till SAOB