SAOL
publicerad: 2015
glåpord
glåp|ord
substantiv
~et; pl. ~ • skymford, skällsord
Singular | |
---|---|
ett glåpord | obestämd form |
ett glåpords | obestämd form genitiv |
glåpordet | bestämd form |
glåpordets | bestämd form genitiv |
Plural | |
glåpord | obestämd form |
glåpords | obestämd form genitiv |
glåporden | bestämd form |
glåpordens | bestämd form genitiv |
SO
publicerad: 2021
glåpord
glåpordet, plural glåpord, bestämd plural glåporden
glåp|ord·et
substantiv
●
förolämpande yttrande
glåpord (om någon/något)
glåpord (om någon)
glåpord (om något)
småpojkarna slängde glåpord efter domaren; glåporden haglade över henne
belagt sedan 1741;
till sv. dial. glåp, no. glop 'gap'; samma ord som
glopp
SAOB
publicerad: 1929
GLÅP- glå3p~.
Ordformer
(glop- 1741—1872. glopp- 1741—1814. glåp- 1745 osv.)
Etymologi
[sv. dial. glåp-, glop-, glopp-, till en stam glŭp-, glŏp-, gap, gapa (jfr GLOPP, sbst.1, GLOPPA, GLÅPA), besläktat med GLOP, sbst.1; i avljudsförh. till GLÖPER, GLÖPE-(ORD), nor. o. isl. gløypa, sluka]
i ssgr; eg.: som tillhör l. kommer från en dum l. ouppfostrad person.
-ORD. (vard.) skymford, okvädinsord, ”skällsord”, (spe)glosa; förr äv. om plumpt, oanständigt skämt. Boding Mick. 36 (1741). Christnom tämer'et (dvs. anstår det) ej, at bruka otuktiga glop-ord. Nicander Syr. 5 (1759). Otidigheter och glåpord. Wulff Koralb. 3 (1912). —