SAOL
publicerad: 2015
glada
glada
substantiv
~n glador • en fågel
| Singular | |
|---|---|
| en glada | obestämd form |
| en gladas | obestämd form genitiv |
| gladan | bestämd form |
| gladans | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| glador | obestämd form |
| gladors | obestämd form genitiv |
| gladorna | bestämd form |
| gladornas | bestämd form genitiv |
SAOB
publicerad: 1929
GLADAS, v. dep.; pr. sg. -es, ipf. gladdes, p. pf. gladd. vbalsbst. -NING.
Ordformer
(gläd- 1844 (: solaglädningen))
Etymologi
[sv. dial. gladas, gläas; jfr nor. glada, ävensom eng. dial. go to glade; jfr GLIDA. — jfr GLADA, sbst.2]
(†) om solen: gå ned, bärgas; äv. bildl. Dahlstierna (SVS) 82 (1697; bildl.). När solen är gladder, i solgladningen. Swedberg Schibb. 313 (1716; anfört fr. Västergötl.). Ihre 1: 682 (1769; anfört fr. Västergötl.). — jfr SOL-GLADNING.