SAOL
publicerad: 2015
glapphet
glapp·het
substantiv
~en glappa
| Singular | |
|---|---|
| en glapphet | obestämd form |
| en glapphets | obestämd form genitiv |
| glappheten | bestämd form |
| glapphetens | bestämd form genitiv |
SAOB
publicerad: 1929
GLAPP glap4, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
som icke sluter tätt till; lös(t sittande), glappig, glappande. VetAH 1805, s. 181. Skrufva till .. för glappt, så att instrumentet ej sitter stadigt. JernkA 1839, s. 377. Skon är glapp. Dalin (1852; angivet ss. ”pop.”). Frykholm Ångm. 189 (1881). JernkA 1906, s. 615.
Ssg (jfr GLAPPA ssg): GLAPP-MUNT, p. adj. (†) lösmunt. Dahm Skolm. 115 (1846). Thomander .. är glappmundt och förråder mer än han borde. Stenhammar Riksd. 3: 183 (1848).