SAOL

publicerad: 2015  

glorifiera

glori·­fi·­era verb ~de ~t • förhärliga

Finita former
glorifierar	presens aktiv
glorifieras	presens passiv
glorifierade	preteritum aktiv
glorifierades	preteritum passiv
glorifiera	imperativ aktiv
Infinita former
att glorifiera	infinitiv aktiv
att glorifieras	infinitiv passiv
har/hade glorifierat	supinum aktiv
har/hade glorifierats	supinum passiv
Presens particip
glorifierande
Perfekt particip
en glorifierad + substantiv
ett glorifierat + substantiv
den/det/de glorifierade + substantiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

glorifiera glorifierade glorifierat

verb

glorifie´ra

● an­se eller fram­ställa som en­bart positiv med förbi­gående av de dåliga sidorna

JFR förhärliga

glorifiera någon/något

glorifiera någon

glorifiera något

krigs­hjältarna glorifierades; det finns en tendens att glorifiera livet i det gamla bonde­samhället

belagt sedan 1837; av franska glorifier med samma betydelse; till gloria

glorifieraglorifierande, glorifiering, glorifikation

Till SO

SAOB

publicerad: 1929  

GLORIFIERA glω1rifie4ra, äv. glå1- l. glωr1- l. glor1-, äv. 01—, i Sveal. äv. -e3ra2, ngn gg GLORIFICERA -fis-, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr GLORIFIKATION.

Ordformer

(-fi- 1837 osv. -fic- 1615—1904)

Etymologi

[av fr. glorifier resp. t. glorifizieren; till GLORIA, sbst.1; med avs. på senare leden jfr FACIT]

1) (i sht i vitter stil, ävensom skämts.) tr.: förhärliga (ngn l. ngt). Pfeiffer (1837). Han behöfver ej glorifieras, hans goda sidor voro lysande nog för att tåla vid de skuggor felen gåfvo honom. Ahrenberg Männ. 2: 324 (1907). Själf glorifierade .. (K. IX) på äldre dagar denna sin ungdomsbedrift (dvs. brännandet av Åhus och Vä) i följande strofer ... TurÅ 1908, s. 128. Böök 4Sekl. 262 (1928).

2) (†) tr.: förklara (se d. o. 3). Christi Brudz kroppar skole vnderligha bliffua glorificerade och vthsmyckiadhe. Phrygius HimLif. 80 (1615). Pfeiffer (1837).

3) (†) refl., ngn gg äv. intr.: berömma sig (av ngt), skryta (med ngt); jfr GLORIERA. Loenbom Stenbock 2: 59 (cit. fr. 1710). Om utländningar trifvas .. (i Sthm), så må åtminstone icke värdshusvärdarne glorifiera sig deröfver. Unge Prom. 1: 21 (1831). Wingård Minn. 3: 109 (1846; intr.). Därs. 12: 129 (1850).

4) (†) refl. i uttr. glorifiera sig över ngn, stoltsera på bekostnad av ngn. Kjellberg, med sin svagare sångförmåga, tog sig likväl vid dylika tillfällen (dvs. när de sjöngo versen efter bröllopsmåltiden) bättre ut och kunde glorifiera sig öfver Dillberg. Lovén Folkl. 160 (1847).

Till SAOB