SAOL

publicerad: 2015  

grecism

grec·­ism [‑is´m] substantiv ~en ~er • grekiskt ord el. ut­tryck i icke-grekiskt språk

Singular
en grecism	obestämd form
en grecisms	obestämd form genitiv
grecismen	bestämd form
grecismens	bestämd form genitiv
Plural
grecismer	obestämd form
grecismers	obestämd form genitiv
grecismerna	bestämd form
grecismernas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

grecism grecismen grecismer

grec·ism·en

substantiv

grecis´m

● efter­bildning av grekiskt språk­bruk i annat språk

belagt sedan 1753; bildn. till lat. Græ´cus 'grekisk'

Till SO

SAOB

publicerad: 1929  

GRECISM gresis4m, ngn gg GREKISM grek-, r. (m. Dalin (1852)); best. -en; pl. -er.

Ordformer

(gre- 1772 osv. grä- 1817. græ- 1753—1848. -ci- 1753 osv. -ki- 1892—1908. -ism 1753 osv. -ismus 1762)

Etymologi

[jfr t. gräzismus, eng. græcism (gre-), fr. grécisme; till stammen i GREK, sbst.1; med avs. på bildningssättet jfr DANISM m. fl.]

grekisk språkegenhet; numera bl., särsk. i klandrande bem., om uttryck l. vändning (i annat språk) som beror på inflytande från (forn)grekiskan. LärdaT 1753, s. 253. Andersson (1845). Knös Grec. 1 (1898).

Till SAOB