SAOL

publicerad: 2015  
grymt
grymt substantiv ~et grymta 1
Singular
ett grymtobestämd form
ett grymtsobestämd form genitiv
grymtetbestämd form
grymtetsbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
grymt grymtet
grymt·et
substantiv
● grymtning
grisens grymt
belagt sedan 1828; till grymta
Till SO

SAOB

publicerad: 1929  
GRYMT grym4t, n.; best. -et; pl. (konkretare) =.
vbalsbst. till GRYMTA: grymtande; äv. konkretare: grymtande läte. CFDahlgren 3: 262 (1828). Då och då hördes ifrån stian ett sakta, trefligt grymt. Almqvist Grimst. 21 (1839). Karlfeldt FridLustg. 79 (1901).
Till SAOB