SAOL

publicerad: 2015  

hämtning

hämt·­ning substantiv ~en ~ar hämta

Singular
en hämtning	obestämd form
en hämtnings	obestämd form genitiv
hämtningen	bestämd form
hämtningens	bestämd form genitiv
Plural
hämtningar	obestämd form
hämtningars	obestämd form genitiv
hämtningarna	bestämd form
hämtningarnas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

hämtning hämtningen hämtningar

hämt·ning·en

substantiv

häm`tning

● det att hämta något

SE hämta

hämtning (av någon/något)

hämtning (av någon)

hämtning (av något)

○ spec. juridik det att tvångs­mässigt föra (någon) till viss plats för full­görande av skyldighet t.ex. till dom­stol, skola el. militär­tjänst

○ äv. något ut­vidgat framtagning och bortföring av något

hämtning av sopor sker varje fre­dag

belagt sedan 1807

Till SO

SAOB

publicerad: 1932  

HÄMTNING, sbst., se hämta, v.

Till SAOB