SAOL

publicerad: 2015  
hämtning
hämt·­ning substantiv ~en ~ar hämta
Singular
en hämtningobestämd form
en hämtningsobestämd form genitiv
hämtningenbestämd form
hämtningensbestämd form genitiv
Plural
hämtningarobestämd form
hämtningarsobestämd form genitiv
hämtningarnabestämd form
hämtningarnasbestämd form genitiv

SO

publicerad: 2021  
hämtning hämtningen hämtningar
hämt·ning·en
substantiv
häm`tning
det att hämta något
SE hämta
hämtning (av någon/något)
hämtning (av någon)
hämtning (av något)
spec. juridik det att tvångs­mässigt föra (någon) till viss plats för full­görande av skyldighet t.ex. till dom­stol, skola el. militär­tjänst
äv. något ut­vidgat framtagning och bortföring av något
hämtning av sopor sker varje fre­dag
belagt sedan 1807

SAOB

publicerad: 1932  
HÄMTNING, sbst., se hämta, v.