SAOL

publicerad: 2015  

hängning

häng·­ning substantiv ~en ~ar 1 det att hänga upp ngt2 en avrättningsmetod var­vid den döds­dömde hängde­s upp med en snara om halsen

Singular
en hängning	obestämd form
en hängnings	obestämd form genitiv
hängningen	bestämd form
hängningens	bestämd form genitiv
Plural
hängningar	obestämd form
hängningars	obestämd form genitiv
hängningarna	bestämd form
hängningarnas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

hängning hängningen hängningar

häng·ning·en

substantiv

häng`ning

1 sätt att arrangera och hänga upp bilder så att en slag­kraftig helhetsverkan upp­nås vid konstutställning eller dylikt

hängning (av något)

en lyckad hängning; hängningen hade om­besörjts av musei­chefen själv

belagt sedan 1926

2 av­rättning genom att den döds­dömde hängs upp i ett rep som är fäst runt halsen i en ögla efter veder­börlig dom el. som hämnd eller dylikt

hängning (av någon)

hängningen av motstånds­männen

belagt sedan 1850

Till SO

SAOB

publicerad: 1932  

HÄNGNING, sbst., se hänga, v.

Till SAOB