SAOL

publicerad: 2015  
hävel
hävel substantiv ~n hävlar • ett instrument för ut­dragning av tänder
Singular
en hävelobestämd form
en hävelsobestämd form genitiv
hävelnbestämd form
hävelnsbestämd form genitiv
Plural
hävlarobestämd form
hävlarsobestämd form genitiv
hävlarnabestämd form
hävlarnasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
hävel häveln hävlar
häv·eln
substantiv
hä`vel
● ett tand­läkar­instrument för av­lägsnande av djupare liggande tand­rötter och rot­rester
belagt sedan 1920; bildn. till häva
Till SO

SAOB