SAOL

publicerad: 2015  
hög
1hög adjektiv högt [hök´t] höga, högre högst [hök´st] ett högt hus; ​hög spänning; ​höga toner; ​höga chefer; ​skrika i högan sky skrika intensivt⟨vard.⟩ berusad av narkotika, på­tändi sms.; ​all­mänt förstärkande: ​hög­aktuell​ – Nästan alla sammansättn. med hög- el. högt- hör till 1hög 1; jfr höjd.
Positiv
en hög + substantiv
ett högt + substantiv
den/det/de höga + substantiv
den höge + maskulint substantiv
Komparativ
en/ett/den/det/de högre + substantiv
Superlativ
är högst
den/det/de högsta + substantiv
den högste + maskulint substantiv
Övrig(a) ordform(er)
högani vissa uttryck
2hög substantiv ~en ~ar samling; jord­hög, grav­hög: ​samla på hög
Singular
en högobestämd form
en högsobestämd form genitiv
högenbestämd form
högensbestämd form genitiv
Plural
högarobestämd form
högarsobestämd form genitiv
högarnabestämd form
högarnasbestämd form genitiv

SO

Sökningen på högs i SO gav inga svar.

Menade du:

högst  
höghus  
höns  
hög  
högsjö  
hög-  

SAOB

Sökningen på högs i SAOB gav inga svar.