SAOL
publicerad: 2015
halling
hall·ing
substantiv
~en ~ar • musik till en norsk dans
| Singular | |
|---|---|
| en halling | obestämd form |
| en hallings | obestämd form genitiv |
| hallingen | bestämd form |
| hallingens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| hallingar | obestämd form |
| hallingars | obestämd form genitiv |
| hallingarna | bestämd form |
| hallingarnas | bestämd form genitiv |