SAOL

publicerad: 2015  
hane
hane substantiv ~n hanar 1 djur av han­kön; i sammansättn. äv. i fråga om växter2 ⟨åld.⟩ tupp3 del av gevärslås​ – I sammansättn. han-, ngn gång hane-; nästan alla så­dana sammansättn. hör till hane 1.
Singular
en haneobestämd form
en hanesobestämd form genitiv
hanenbestämd form
hanensbestämd form genitiv
Plural
hanarobestämd form
hanarsobestämd form genitiv
hanarnabestämd form
hanarnasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

Sökningen på hanens i SO gav inga svar.

Menade du:

tangens  
hans  
hyvens  
handvinsch  
immanens  
kondens  

SAOB

Sökningen på hanens i SAOB gav inga svar.