SAOL

publicerad: 2015  

hangar

hangar [haŋga´r] substantiv ~en ~er • flyg­hall​ – Alla sammansättn. med hangar- hör till hangar.

Singular
en hangar	obestämd form
en hangars	obestämd form genitiv
hangaren	bestämd form
hangarens	bestämd form genitiv
Plural
hangarer	obestämd form
hangarers	obestämd form genitiv
hangarerna	bestämd form
hangarernas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

hangar hangaren hangarer

hangar·en

substantiv

[haŋga´r]

● byggnad för förvaring och under­håll av flyg­plan

belagt sedan 1908; av franska hangar 'skjul; vagnslider; hangar'

Till SO

SAOB

publicerad: 1930  

HANGAR haŋga4r, äv. med mer l. mindre fr. uttal, r.; best. -en, äv. -n; pl. -er.

Etymologi

[liksom dan. o. t. hangar av fr. hangar, skjul, vagnslider; av ovisst urspr.; jfr senlat. angarium, hovslagarsmedja]

1) [jfr motsv. anv. i d.] (†) mil. täckt gång l. väg, särsk. invid fältvallen på en fästning. Wingård Minn. 3: 88 (1846).

2) hus, skjul l. tält till förvaring av flygmaskin(er) l. luftskepp; flygstall, flyghall. GHT 1908, nr 10, s. 6. Hangarer göras (i fält) vanligen av tältduk. FlygHb. 21 (1921). — jfr TÄLT-HANGAR.

Ssgr (till 2): HANGAR-BYGGNAD. —

-FARTYG~20 l. ~02. fartyg som medför flygplan och varifrån dessa kunna starta. 3NF (1928). —

-KRYSSARE. jfr -FARTYG. —

-TÄLT.

Till SAOB