SAOL

publicerad: 2015  

hansestad

hanse|­stad substantiv ~en ‑städer • i äldre tid: stad som till­hörde Hansan

Singular
en hansestad	obestämd form
en hansestads	obestämd form genitiv
hansestaden	bestämd form
hansestadens	bestämd form genitiv
Plural
hansestäder	obestämd form
hansestäders	obestämd form genitiv
hansestäderna	bestämd form
hansestädernas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

hansa hansan

hans·an

substantiv

han`sa

● historiskt vanligen bestämd form sing. och med versal ett medel­tida förbund av tyska handelsstäder med förgreningar i hela norra Europa

hanseförbundet; hansestad

den vendiska Hansan med Lübeck i spetsen

○ äv. bildligt

ett märkbart intresse för en ny industriell och kommersiell hansa kring Öster­sjön

belagt sedan 1449 (i sms.; (brev från kung Karl till danske kungen (Styffe))) fornsvenska hänse; av lågtyska hanse, tyska Hanse 'köpmansgille', äldre 'följe; krigarskara'

Till SO

SAOB

publicerad: 1930  

HANSA han3sa2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. (numera bl., i bet. 1) -or (UB 7: 25 (1874), Schück SvStadsv. 268 (1926)); förr äv. HÄNSE, r. l. f.; best. -en (G1R 1: 98 (1523)); pl. -er (AOxenstierna 2: 3 (1606)).

Ordformer

(an- 1523—1712. han- 1550 osv. hän- (hen-) 1523—1726. hön- HB 1: 102 (1629: Hönsstederna). hansa Spegel 612 (1712) osv. hanse Ihre (1769))

Etymologi

[efter t. hanse, mnt. hanse, hense, i mlat. form hansa, avgift, förening; till got. o. fht. hansa, feng. hōs, skara, mängd, följe; jfr fin. kansa, folk, förening; av ovisst etymologiskt ursprung; jfr PFeit i HansGeschichtsbl. 1907, s. 275 ff., o. Rooth AltgermWortst. 67 ff. (1925). — Jfr HÖNSA]

hist.

1) benämning på sammanslutning av tyska köpmän (i främmande stad) under medeltiden. SthmStCal. 1763, s. 5. (Birger Jarl) har .. (genom sitt lagstadgande) omintetgjort uppkomsten inom sitt rike av utländska köpmanssammanslutningar (hansor). Schück SvStadsv. 268 (1926).

2) från 1200-talet o. i sht efter kölnkonfederationen 1367 namn på handelspolitisk sammanslutning mellan ett flertal nordtyska (o. westfaliska) städer, hanseförbundet.

a) i sg. best. Lubeke Stadth och menige Hænsen. G1R 1: 98 (1523). (År 1342) är den första gången, hansan nämnes i en nordisk urkund. Grandinson HanseatSvH 2: 31 (1885). Fornv. 1926, s. 401.

b) (†) i pl. best. G1R 1: 297 (1523). På Gemene Hensernes vegner. AOxenstierna 2: 3 (1606).

Ssgr (i allm. till 2): A (†): HANS-STAD, se C.

B (mindre br.): HANSA-FÖRBUND, -KOGG, -STAD, se C.

C: HANSE-DAG. [efter t. hansetag] hist. möte l. sammanträde av ombud från de olika hansestäderna, vilket ägde att fatta beslut i alla förbundets ärenden o. utöva dess högsta lagstiftande, dömande o. värkställande makt (sista gången hållet 1669). AOxenstierna 2: 63 (1612). I Lübeck hölls den första hansedagen år 1260. Strinnholm Hist. 4: 481 (1852). UB 7: 54 (1874). —

-FÖRBUND(ET). (hansa- 1868—1874. hanse- 1790 osv.) hist. hansa(n) (i bet. 2). Möller (1790). —

-KOGG. (hansa- 1922. hanse- 1905) (förr) kogg av sådan typ som användes av hansestäderna. Lundegård DrMarg. 1: 218 (1905). NoK 13: 74 (1922). —

-KONTOR. hist. hansan tillhörigt handelskontor (faktori) i främmande stad. Grandinson HanseatSvH 2: 34 (1885). —

-STAD. (hans- (höns-) 1629. hansa- 1914—1927. hanse- 1523 osv.) stad som var medlem av hansan; ännu officiellt om de fria städerna Hamburg, Lübeck o. Bremen. G1R 1: 82 (1523). Hansestäderna hade sina faktorier och nederlagsplatser öfverallt; och bemäktigade sig dymedelst all handel. Fryxell Ber. 2: 119 (1826). Visby, den stolta hansestaden. Hahr ArkitH 224 (1902).

Till SAOB