SAOL

publicerad: 2015  

harakiri

hara·­kiri [‑ki´ri] substantiv ~n • själv­mord i Japan genom uppristning av magen: ​begå harakiri

Singular
en harakiri	obestämd form
en harakiris	obestämd form genitiv
harakirin	bestämd form
harakirins	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

harakiri harakirin

hara·kirin

substantiv

[-ki´-]

● (hög­tidligt) själv­mord genom uppristning av magen en traditionell metod i Japan

○ äv. bildligt vett­löst handlande som leder till katastrof

svart­spelaren begick harakiri genom att blott­ställa kungen

belagt sedan 1882; av jap. harakiri med samma betydelse, till hara 'mage, buk' och kiri '(att) skära'

Till SO

SAOB

publicerad: 1930  

HARAKIRI har1aki4ri, r. l. n.; best. -in, ss. n. -it.

Etymologi

[liksom d., t. o. eng. harakiri, av japanska harakiri, av hara, mage, o. kiri, skära]

(i sht förr) rituellt självmord i Japan, värkställt gm magens uppskärande; äv. oeg. o. bildl. NF (1882). Ett misslyckadt försök (att klättra över staketet) .. skulle ha stora utsikter att resultera i ett ofrivilligt harakiri. SD(L) 1905, nr 123, s. 1. En högre (japansk) officer vid generalstaben .. har begått harakiri, enligt uppgift som en demonstration emot flottavtalet i London. SvD(B) 1930, nr 136, s. 3.

Till SAOB