SAOL

publicerad: 2015  

harpunkanon

harp·­un|­kan·­on substantiv ~en ~er harpun 2kanon 1

Singular
en harpunkanon	obestämd form
en harpunkanons	obestämd form genitiv
harpunkanonen	bestämd form
harpunkanonens	bestämd form genitiv
Plural
harpunkanoner	obestämd form
harpunkanoners	obestämd form genitiv
harpunkanonerna	bestämd form
harpunkanonernas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

harpun harpunen harpuner

harp·un·en

substantiv

harpu´n

● ett spjut­liknande, hulling­försett fångst­redskap som skjuts eller kastas mot ville­brådet och är fästat vid en lina som ville­brådet kan hämtas in med; särsk. anv. vid säl- och val­fångst

harpunfiske; harpunkanon; harpunlina

belagt sedan 1674; via tyska av nederländska harpoen; av franska harpon, diminutiv till harpe 'klo'; av om­diskuterat urspr.

Till SO

SAOB

publicerad: 1930  

HARPUN harpɯ4n, r. (l. m.); best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.

Ordformer

(-o(o)n 1681—1759. -oun 1761. -un 1674 osv. -unien, best. sg. 1682)

Etymologi

[liksom d. harpun av t. harpune, av holl. (mnl.) harpoen, av fr. harpon, hakformat redskap, krampa, harpun m. m. (jfr eng. harpoon); till (f)fr. harpe, hundklo, krampa, möjl. av lat. harpe, lie, krokigt svärd, av gr. ἅρπη; besläktat med lat. sarpere, avskära]

till fångst av större sjödjur, i sht val- o. säldjur, avsett redskap; i sin äldre form bestående av ett tillspetsat, med en l. flera hullingar o. flyn (se FLY, sbst.2) försett, i l. på ett träskaft löst fastsatt (o. vid en lång lina fäst) järn vilket kastas mot l. stötes i djuret i fråga (o. då det fastnar, hindrar djuret från att undkomma); i modernare form bestående av ett slags gm en särskilt konstruerad kanon avskjutet spjut; äv. (i sht i fackspr.) om under forntiden l. av primitiva folk använda, harpunliknande fångstredskap med spetsar av ben l. sten. Kasta, avskjuta en harpun. Lucidor (SVS) 435 (1674). Slå harpon i skälen. VetAH 1743, s. 41. Harpun eller pilken är et Instrument, hvars skaft är af Träd, tiokt som et yxe-skaft, och vid pass 1 1/2 Aln långt. Linné Gothl. 299 (1745). Harpunerna (under stenåldern) voro väl skodda antingen med spetsar af flinta eller af ben. IllSvH 1: 30 (1875). Nilsson PrimKult. 66 (1923). 3NF (1928). — jfr GRANAT-, JÄRN-, SKJUT-, SÄL-, VAL-, VALROSS-HARPUN. — särsk. i oeg. anv.

a) i ssgn HÖ-HARPUN l. elliptiskt för denna. LAHT 1893, s. 218. LB 4: 476 (1907).

b) (mindre br.) med. med hullingar försedd nål som användes till bort- l. löstagande av delar av kroppens vävnader. Petersson FysUnders. 73 (1908).

Ssgr (i sht i fackspr.): HARPUN-GRANAT. med sprängladdning försedd harpun som avskjutes med kanon. Klinckowström BlVulk. 1: 60 (1911). —

-KANON. Schulthess (1885). —

-LINA. Nilsson Ur. I. 1: 65 (1843). —

-SKAFT. —

-SPETS. särsk. arkeol. Nilsson Ur. I. 1: 15 (1838). (De första inbyggarna i Norden använde) med all sannolikhet s. k. harpunspetsar, d. v. s. med hullingar försedda benredskap, hvilka brukades vid fiske. Uppl. 1: 164 (1902). Swenander Harpun. 5 (1906).

Till SAOB