SAOL
publicerad: 2015
hedra
hedra
verb
~de ~t • visa vördnad för; ge heder åt: hedra den döde; det hedrar henne att hon protesterade
Finita former | |
---|---|
hedrar | presens aktiv |
hedras | presens passiv |
hedrade | preteritum aktiv |
hedrades | preteritum passiv |
hedra | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att hedra | infinitiv aktiv |
att hedras | infinitiv passiv |
har/hade hedrat | supinum aktiv |
har/hade hedrats | supinum passiv |
Presens particip | |
hedrande | |
Perfekt particip | |
en hedrad + substantiv | |
ett hedrat + substantiv | |
den/det/de hedrade + substantiv |
SO
publicerad: 2021
hedra
hedrade hedrat
verb
1
visa aktning för person el. något som har samband med person
hedra någon/något (med något)
hedra någon (med något)
hedra något (med något)
hedra sina föräldrar; vi hedrar i dag minnet av NN; den avgående trotjänaren hedrades med klocka och medalj
○
äv. med avseende på annan företeelse
skänka glans åt
landshövdingen hedrade festen med sin närvaro
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Uplands-Lagen);
fornsvenska heþra; till
heder
2
bringa (någon) heder
SE
heder 2
hedra någon
det hedrar henne att hon inte miste besinningen
belagt sedan 1762
hedrahedrande, heder