SAOL
publicerad: 2015
hemkänsla
hem|känsla
substantiv
~n ‑känslor 1hem 1 känsla
Singular | |
---|---|
en hemkänsla | obestämd form |
en hemkänslas | obestämd form genitiv |
hemkänslan | bestämd form |
hemkänslans | bestämd form genitiv |
Plural | |
hemkänslor | obestämd form |
hemkänslors | obestämd form genitiv |
hemkänslorna | bestämd form |
hemkänslornas | bestämd form genitiv |
SO
publicerad: 2021
känsla
känslan känslor
kän·slan
substantiv
1
knappast plur.
(kroppslig) upplevelse som uppkommer av yttre eller inre förnimmelse
känsla (för något)
smärtkänsla
en känsla (av något/att+verb/sats)
en känsla (av något)
en känsla (av sats)
en känsla (av att+verb)
en känsla av trötthet; en (krypande) känsla av obehag
○
äv. med tonvikt på den direkta själsliga upplevelsen
JFR
känsla 2
glädjekänsla; hemkänsla; skräckkänsla
en upplivande känsla
○
äv. om intensiv inre förnimmelse (ibland av något förestående)
JFR
aning 1
hon hade en bestämd känsla av att något var på tok; jag har en känsla av att hon är sur
belagt sedan 1615;
jfr fornsvenska känsla 'kännedom; kunskap'; till
känna
2
ofta plur.
personligt, naturligt och spontant uppkommande sätt att värdera eller förhålla sig till någon eller något som inte är resultat av tänkande
känslor (för någon)
känsla (för något/sats)
känsla (för något)
känsla (för sats)
han verkar inte ha några känslor i kroppen; hon visar aldrig sina känslor; beskedet om sammanslagning mottogs med blandade känslor
○
särskilt med tanke på kärlek
hon hyser varma känslor för honom; hans känslor för henne var inte besvarade
○
äv. utvidgat, spec. om engagerat själsligt förhållningssätt som också bygger på eftertanke
JFR
attityd
○
spec. äv.
mottagligt sinne ofta åtföljt av stor skicklighet
han har känsla för Debussys musik; vilken känsla för bollen!
ömma känslor
förälskelsehans ömma känslor för henne var inte besvarade
belagt sedan 1667
SAOB
publicerad: 1930
HEM ssgr (forts.):
(I 2 c) HEM-KONSULENT. person (utbildad skolkökslärarinna o. d.) som står till tjänst med anvisningar o. råd i fråga om skötseln av hem. PT 1912, nr 177 A, s. 3. 2NF 36: 351 (1924). —
(I 2) -KREATUR. (†) husdjur (som hålles i ngt visst hem). Berghult Kalkon. 14 (1760). Stiernstolpe Arndt 3: 42 (1808). —
(I 2) -KULTUR. kultur i fråga om ett hems anordning; särsk. med tanke på den mer l. mindre utvecklade smak som visar sig i heminredningen. NoK 18: 6 (1923). En motion till sågverksarbetarnas kongress i Sundsvall om hemkulturens höjande. DN(A) 1929, nr 191, s. 1. —
(I 2 d) -KVARN. (i sht förr) liten kvarn för hemmets eget behov; handkvarn. GlTer. 6 (c. 1550). En för trampning såsom drifkraft anordnad hemkvarn, märkt 1774, från Munktorps socken. RedNordM 1915, s. 7. —
(I 2, 4) -KÄNSLA. känsla för l. kärlek till hemmet l. hembygden l. hemlandet; känsla av att hava ett hem ngnstädes; känsla av att vara hemma; förhållandet att man känner sig hemmastadd l. ss. hemma ngnstädes l. sammanväxt med sin omgivning som i hemmet l. hembygden l. hemlandet. De hade aldrig ngn riktig hemkänsla i den nya våningen. Geijer I. 5: 202 (1819). Böttiger .. erfor denna egendomliga hemkänsla, som Rom ingifver väldanade sinnen. Wirsén i 2SAH 56: 105 (1879). Jämväl på den kala klippan kan ju hem- och fosterlandskänslan slå fasta rötter och skjuta upp en frodig krona. EHTegnér i 3SAH 5: 17 (1890). Vasenius Top. 1: 339 (1912). —
(I 2, 4) -KÄR. kär i sitt hem; äv.: kär i sin hembygd l. sitt hemland. Brahe Oec. 67 (1581). Nations-samqväm innebära understundom för hemkära landsmän en vederqvickelse af den art, att den ej ersättes af någon annan. Frey 1844, s. 327. Callerholm Stowe 114 (1852). SvD(A) 1924, nr 310, s. 20. —
(I 2, 4) -KÄRLEK. (i sht i vitter stil) jfr -KÄNSLA. Änskönt .. (Fredrika Bremer) drog världen omkring, förde hon sin svenska hemkärlek öfverallt med sig. (Cavallin o.) Lysander 165 (1866). Mörne Strandb. 1: 154 (1915). —
(jfr II 1 a, 2 a) -KÖP. (i skriftspr.) vbalsbst. till -KÖPA. Warburg Rydbg 1: 147 (1900). Hemköp af spritdrycker. 2NF 36: 176 (1923). —
(II 1 a) -KÖRA, -ning (Wikforss 1: 777 (1804), Östergren (1927)), -sel (Möller (1790), SDS 1895, nr 105, s. 3).
1) driva l. fösa hem (boskap); äv. med avs. på person; numera nästan bl. i p. pf. o. ss. vbalsbst. NoraskogArk. 4: 84 (1679). (Mycken tid) bortsölas genom oxarnes bort och hemkörande till och ifrån beteshagarne. LAA 1813, s. 321.
3) intr.: köra till sitt hem; numera nästan bl. i p. pr. Dalin (1852). Någon nykter från staden hemkörande bonde. Ödman Reseb. 141 (1907).
4) med avs. på sak: med åkdon forsla (ngt) till sitt hem l. hem till ngn; numera nästan bl. i pass. (i sht i p. pf.) o. ss. vbalsbst. Dahlman Reddej. 92 (1743). Köksved levereras hemkörd. SmålP 1927, nr 105, s. 6. —