SAOL

publicerad: 2015  
hemkänsla
hem|­känsla substantiv ~n ‑känslor 1hem 1 känsla
Singular
en hemkänslaobestämd form
en hemkänslasobestämd form genitiv
hemkänslanbestämd form
hemkänslansbestämd form genitiv
Plural
hemkänslorobestämd form
hemkänslorsobestämd form genitiv
hemkänslornabestämd form
hemkänslornasbestämd form genitiv

SO

publicerad: 2021  
känsla känslan känslor
kän·slan
substantiv
kän`sla
1 knappast plur. (kroppslig) upp­levelse som upp­kommer av yttre eller inre förnimmelse
smärtkänsla
en känsla (av något/att+verb/sats)
en känsla (av något)
en känsla (av sats)
en känsla (av att+verb)
känsla (för något)
en känsla av trötthet; en (krypande) känsla av obehag
äv. med ton­vikt på den direkta själsliga upp­levelsen
glädjekänsla; hemkänsla; skräckkänsla
en upp­livande känsla
äv. om intensiv inre förnimmelse (ibland av något före­stående)
hon hade en bestämd känsla av att något var på tok; jag har en känsla av att hon är sur
äv. med bi­betydelse av talang
hon har känsla för rytm
belagt sedan 1615; jfr fornsvenska känsla 'kännedom; kunskap'; till känna
2 ofta plur. personligt, naturligt och spontant upp­kommande sätt att värdera eller förhålla sig till någon eller något som inte är resultat av tänkande
känsloengagemang; känslokall; känsloliv; känslostorm
känslor (för någon)
känsla (för något/sats)
känsla (för något)
känsla (för sats)
han verkar inte ha några känslor i kroppen; hon visar aldrig sina känslor; beskedet om samman­slagning mot­togs med blandade känslor
sär­skilt med tanke på kärlek
hon hyser varma känslor för honom; hans känslor för henne var inte besvarade
äv. ut­vidgat, spec. om engagerat själsligt förhållnings­sätt som ock­så bygger på efter­tanke
JFR attityd
rättskänsla; servicekänsla; solidaritetskänsla
spec. äv. mot­tagligt sinne ofta åt­följt av stor skicklighet
han har känsla för Debussys musik; vilken känsla för bollen!
ömma känslor förälskelsehans ömma känslor för henne var inte besvarade
belagt sedan 1667

SAOB

publicerad: 1930  
HEM ssgr (forts.):
(I 2 c) HEM-KONSULENT. person (utbildad skolkökslärarinna o. d.) som står till tjänst med anvisningar o. råd i fråga om skötseln av hem. PT 1912, nr 177 A, s. 3. 2NF 36: 351 (1924).
(I 2) -KREATUR. (†) husdjur (som hålles i ngt visst hem). Berghult Kalkon. 14 (1760). Stiernstolpe Arndt 3: 42 (1808).
(I 2) -KULTUR. kultur i fråga om ett hems anordning; särsk. med tanke på den mer l. mindre utvecklade smak som visar sig i heminredningen. NoK 18: 6 (1923). En motion till sågverksarbetarnas kongress i Sundsvall om hemkulturens höjande. DN(A) 1929, nr 191, s. 1.
(I 2 d) -KVARN. (i sht förr) liten kvarn för hemmets eget behov; handkvarn. GlTer. 6 (c. 1550). En för trampning såsom drifkraft anordnad hemkvarn, märkt 1774, från Munktorps socken. RedNordM 1915, s. 7.
(I 2, 4) -KÄNSLA. känsla för l. kärlek till hemmet l. hembygden l. hemlandet; känsla av att hava ett hem ngnstädes; känsla av att vara hemma; förhållandet att man känner sig hemmastadd l. ss. hemma ngnstädes l. sammanväxt med sin omgivning som i hemmet l. hembygden l. hemlandet. De hade aldrig ngn riktig hemkänsla i den nya våningen. Geijer I. 5: 202 (1819). Böttiger .. erfor denna egendomliga hemkänsla, som Rom ingifver väldanade sinnen. Wirsén i 2SAH 56: 105 (1879). Jämväl på den kala klippan kan ju hem- och fosterlandskänslan slå fasta rötter och skjuta upp en frodig krona. EHTegnér i 3SAH 5: 17 (1890). Vasenius Top. 1: 339 (1912).
(I 2, 4) -KÄR. kär i sitt hem; äv.: kär i sin hembygd l. sitt hemland. Brahe Oec. 67 (1581). Nations-samqväm innebära understundom för hemkära landsmän en vederqvickelse af den art, att den ej ersättes af någon annan. Frey 1844, s. 327. Callerholm Stowe 114 (1852). SvD(A) 1924, nr 310, s. 20.
(I 2, 4) -KÄRLEK. (i sht i vitter stil) jfr -KÄNSLA. Änskönt .. (Fredrika Bremer) drog världen omkring, förde hon sin svenska hemkärlek öfverallt med sig. (Cavallin o.) Lysander 165 (1866). Mörne Strandb. 1: 154 (1915).
(jfr II 1 a, 2 a) -KÖP. (i skriftspr.) vbalsbst. till -KÖPA. Warburg Rydbg 1: 147 (1900). Hemköp af spritdrycker. 2NF 36: 176 (1923).
(II 1 a, 2 a) -KÖPA. köpa hem; (ngt); särsk. i p. pf. GHT 1895, nr 248, s. 3. 2NF 9: 60 (1908).
(II 1 a) -KÖRA, -ning (Wikforss 1: 777 (1804), Östergren (1927)), -sel (Möller (1790), SDS 1895, nr 105, s. 3).
1) driva l. fösa hem (boskap); äv. med avs. på person; numera nästan bl. i p. pf. o. ss. vbalsbst. NoraskogArk. 4: 84 (1679). (Mycken tid) bortsölas genom oxarnes bort och hemkörande till och ifrån beteshagarne. LAA 1813, s. 321.
2) (föga br.) med åkdon föra (ngn) till hans l. sitt hem. Dalin (1852).
3) intr.: köra till sitt hem; numera nästan bl. i p. pr. Dalin (1852). Någon nykter från staden hemkörande bonde. Ödman Reseb. 141 (1907).
4) med avs. på sak: med åkdon forsla (ngt) till sitt hem l. hem till ngn; numera nästan bl. i pass. (i sht i p. pf.) o. ss. vbalsbst. Dahlman Reddej. 92 (1743). Köksved levereras hemkörd. SmålP 1927, nr 105, s. 6.
(II 1 a) -KÖRSLA. körsla hem(åt); i sht i pl. VetAH 1803, s. 273. SFS 1920, s. 1070.