SO
publicerad: 2021
kontor
kontoret, plural kontor, bestämd plural kontoren
kont·or·et
substantiv
konto´r 
1
arbetsplats för tjänstemän som arbetar med administration el. annat liknande skrivbordsarbete; vid företag el. offentlig förvaltning
kontorsarbete; kommunalkontor; socialkontor
arbeta på kontor; sitta på kontor; kontoret låg i en egen byggnad ett stycke från fabriken
○
äv. om mindre företag som levererar tjänster
arkitektkontor; ritkontor
advokatens kontor; han arbetade på sin fars kontor
○
äv. om avdelning el. rum vid (större) företag
huvudkontor; personalkontor
hon gick in på sitt kontor och stängde dörren
○
äv. om annan offentlig inrättning
○
äv. utvidgat
hemmakontor
ett kombinerat gästrum och kontor på andra våningen
ha kontoret på fickan
1göra informella affärer utan administrationoch ofta äv. utan bokföring etc.:
de hade kontoret på fickan och ett brokigt förflutet i olika skumma bolag
2ha mobilt kontor eller företagjust nu har hon kontoret på fickan men snart får hon tillgång till egna lokaler
belagt sedan 1672;
av tyska Kontor med samma betydelse; av franska comptoir 'affärsdisk; kontor', till compter 'räkna'; jfr ursprung till
kontant
2
större förvaringsutrymme
källarkontor; vindskontor
○
någon gång bildligt
skämtsamt
hjärnkontoret
belagt sedan 1641