SAOL

publicerad: 2015  

hets

hets substantiv ~en • hetsande, hetsning

Singular
en hets	obestämd form
en hets	obestämd form genitiv
hetsen	bestämd form
hetsens	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

hets hetsen

hets·en

substantiv

1 häftig och hänsyns­lös förföljelse ofta med smädelser

JFR ¹drev 1

hetskampanj; hetspropaganda; rashets

hets (mot någon)

hets mot folk­grupp; kvälls­tidningarnas hets mot parti­ledaren

○ spec. hetsjakt

hets med hundar

○ äv. ut­vidgat med tanke på rådande ideal i sam­hället m.m.

konsumtionshets; kroppshets; träningshets; utseendehets

belagt sedan 1865; till hetsa

2 till­stånd av intensiv, nervös brådska

JFR jäkt, stress

ackordshets; julhets; trafikhets

stor­stadens hets; hetsen vid löpande bandet

○ äv. något ut­vidgat

betygshets

belagt sedan 1899

Till SO

SAOB