SAOL

publicerad: 2015  

hibernera

hibern·­era verb ~de ~t • om djur: över­vintra; ​jfr hibernation

Finita former
hibernerar	presens aktiv
hiberneras	presens passiv
hibernerade	preteritum aktiv
hibernerades	preteritum passiv
hibernera	imperativ aktiv
Infinita former
att hibernera	infinitiv aktiv
att hiberneras	infinitiv passiv
har/hade hibernerat	supinum aktiv
har/hade hibernerats	supinum passiv
Presens particip
hibernerande

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

hibernera hibernerade hibernerat

verb

hiberne´ra

● till­bringa vintern i dvalliknande till­stånd om (vissa) djur

JFR övervintra

djur hibernerar

fladder­möss och igel­kottar hibernerar i Sverige

○ äv. bildligt, ibland skämtsamt

något hibernerar

snö­fallet väckte hennes hibernerande vinter­sports­gener

belagt sedan 1834; till lat. hiberna´re 'ligga i vinter­kvarter'

hibernerahibernerande, hibernering, hibernation

Till SO

SAOB

publicerad: 1931  

HIBERNERA hib1erne4ra l. hi1-, äv. -ærn-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE; jfr HIBERNATION.

Ordformer

(hi- 1807 osv. hy- 1834)

Etymologi

[jfr t. hibernieren, fr. hiberner, ävensom eng. hibernate; efter lat. hibernare, ligga i vinterkvarter, avledn. av hibernus, vinterlig, till hiems, vinter (jfr GIMMER)]

1) (†) ligga i vinterkvarter l. tillbringa vintern (ngnstädes). Konungen skall .. hibernera i Helsingborg. KMyhrman (1807) hos Wrangel TegnKärlekss. 83.

2) zool. om vissa djur: övervintra, ligga i vintersömn l. vinterdvala; särsk. i p. pr. i adjektivisk anv. TLäk. 1834, s. 445. De hibernerande djuren. Thorell Zool. 1: 134 (1860). Lilljeborg Däggdj. 106 (1870). 2NF (1909).

Till SAOB