SAOL
publicerad: 2015
hota
hota
verb
~de ~t • rikta hot mot
Finita former | |
---|---|
hotar | presens aktiv |
hotas | presens passiv |
hotade | preteritum aktiv |
hotades | preteritum passiv |
hota | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att hota | infinitiv aktiv |
att hotas | infinitiv passiv |
har/hade hotat | supinum aktiv |
har/hade hotats | supinum passiv |
Presens particip | |
hotande | |
Perfekt particip | |
en hotad + substantiv | |
ett hotat + substantiv | |
den/det/de hotade + substantiv |
SO
publicerad: 2021
hota
hotade hotat
verb
●
varnande tillkännage sin avsikt att utsätta den tilltalade för obehagligheter (om han/hon inte handlar på önskat sätt)
mordhota
någon hotar någon (med något/att+verb/sats)
någon hotar någon (med något)
någon hotar någon (med sats)
någon hotar någon (med att+verb)
någon/något hotar något/(att+)verb/sats
någon hotar (att+) verb
någon hotar något) verb
någon hotar sats
något hotar (att+) verb
något hotar något) verb
något hotar sats
han hotade dem med en kniv; han hotade henne med stryk om hon inte följde med; rånaren hotade dem till livet; diktatorn hotade att kasta alla oppositionella i fängelse; myndigheterna hotade att dra in anslagen
○
äv. om icke-levande företeelse
utgöra fara för
en hotande katastrof; sjukdomen hotade hans liv; dammen hotade att brista
belagt sedan ca 1420 (Bonaventuras Betraktelser);
fornsvenska hota