SAOL
publicerad: 2015
humör
hum·ör
[‑ö´r]
substantiv
~et; pl. ~ • lynne, sinnesstämning; fatta humör bli arg
| Singular | |
|---|---|
| ett humör | obestämd form |
| ett humörs | obestämd form genitiv |
| humöret | bestämd form |
| humörets | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| humör | obestämd form |
| humörs | obestämd form genitiv |
| humören | bestämd form |
| humörens | bestämd form genitiv |
SAOB
Sökningen på humöret i SAOB gav inga svar.