SAOL
publicerad: 2015
hus
hus
substantiv
~et; pl. ~ 1 mindre byggnad; bildl. inneslutning; gå man ur huse gå ut mangrant2 furstlig släkt; familjeföretag: huset Habsburg – Alla sammansättn. med hus- hör till hus 1.
| Singular | |
|---|---|
| ett hus | obestämd form |
| ett hus | obestämd form genitiv |
| huset | bestämd form |
| husets | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| hus | obestämd form |
| hus | obestämd form genitiv |
| husen | bestämd form |
| husens | bestämd form genitiv |
| Övrig(a) form(er) | |
| huse | i vissa uttryck |
SAOB
publicerad: 1932
HUSE hɯ3se2, m. l. r.; best. -en; pl. -ar; förr äv. HUSEN, m. l. r.; förr äv. HUSARE, m. l. r.; best. -en; pl. =.
Ordformer
(huse 1749 (: hus-fisken), 1778 (: husar, pl.)—1873. huss 1639 (: Huszfisk), 1740—1785, 1797 (: Hussfisk). husen, sg. obest. 1749—1829. husare 1843—1852. Se vidare HUSBLOSS)
Etymologi
[jfr ä. d. hus; av nt. husen, motsv. t. hausen, av mht. hūse, fht. hūso, av oklart urspr. Formen husare är en efterbildning av den t. biformen hauser]
(numera knappast br.) den till störsläktet hörande fiskarten Acipenser huso Lin. (av vars simblåsa husbloss beredes), husblosstör. Linné SystNat. 52 (1740). Schultze Fisk. 25 (1778). Af 1000 husar erhåller man i medeltal 290 skålpund husblåss. UB 3: 600 (1873). Björkman (1889).
Ssgr: HUS-BLOSS, se d. o. —
-STÖR, m. l. r.