SAOL

publicerad: 2015  

idealism

ide·­al·­ism [‑is´m] substantiv ~en 1 ⟨filos.⟩ upp­fattning enligt vilken det verkliga är av o­sinnlig natur2 strävan efter höga ideal; o­själviskhet

Singular
en idealism	obestämd form
en idealisms	obestämd form genitiv
idealismen	bestämd form
idealismens	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

idealism idealismen

ide·al·ism·en

substantiv

idealis´m

1 tro på att förverkligandet av ideal bör gå före egen materiell väl­färd

JFR ¹ideal 2

en allt upp­offrande, hel­hjärtad idealism

belagt sedan 1850

2 filosofi stånd­punkten att den sanna verkligheten är av andlig natur

JFR materialism 2, platonism

den platonska idealismen står mot den marxistiska materialismen

belagt sedan 1797

Till SO

SAOB

publicerad: 1933  

IDEALISM i1dealis4m l. id1-, r. (m. Lindfors (1815), Lundell (1893)); best. -en.

Etymologi

[jfr t. idealismus, eng. idealism, fr. idéalisme; till IDEAL]

1) filos. motsv. IDÉ 1 o. IDEAL II 1: åsikt l. uppfattning enl. vilken den absoluta l. sanna värkligheten är av ideal natur, dvs. idé, förnuft, ande i ngn form (o. yttervärlden en uppenbarelse l. utveckling av ngt andligt l. innehållet i ett universellt medvetande); äv.: ståndpunkt enl. vilken yttervärlden icke existerar i o. för sig, utan bl. ss. innehåll i l. föremål för ett medvetande; i den nyare filosofien i sht om de spekulativa system som, med utgångspunkt i Kants kritiska filosofi, uppställts av Fichte, Schelling, Hegel o., i Sverge, Boström. Dualismen innebär ouplösliga svårigheter. .. Det gifves ej mera än två utvägar at undvika den — Materialismen och Idealismen. Höijer 1: 86 (1797). Berkeley's dogmatiska Idealism, som bestrider tingens verklighet i rummet och förvandlar materien och dess modificationer til blotta föreställningar. Dens. 2: 107 (1799). Hegel, hvars system utgör idealismens fulländning, lärde att förnuftets (”idéns”) sjelfutveckling frambringar såväl alla former af det varande, som af vetandet derom. Rein Psyk. 1: 334 (1876). Samtidigt med att Hegels idealism förlorar mark i Tyskland, vinner idealismen i Sverige mer eller mindre fullständig seger genom Boström och hans närmaste lärjungar. PedT 1903, s. 49.

2) estet. motsv. IDÉ 2 o. IDEAL II 2: åskådning l. teori som kräver att konstnären l. diktaren skall idealisera föremålet för sin framställning. Skaparen af ”Homeri apotheos” (dvs. den franske målaren Ingres) var erkänd som idealismens och den stora konstens upprätthållare. Estlander KonstH 117 (1867). Rydberg DSkön. 240 (1889).

3) motsv. IDÉ 3 o. IDEAL II 3: åskådning l. sinnesläggning utmärkt av tro på (höga) idéers o. ideals makt o. betydelse för individens o. samhällets liv o. av strävan efter deras förvärkligande. Frey 1850, s. 351. Den eviga striden mellan realismen och idealismen. Larsson Stud. 73 (1899). En föråldrad sentimental idealism. Siwertz JoDr. 92 (1928). På ungdomens idealism och hänförelse lever man hela livet. SthmT 1930, nr 248, s. 8. — jfr KULTUR-IDEALISM.

Till SAOB