SAOL
publicerad: 2015
immoralitet
im·mor·al·itet
[‑ite´t]
substantiv
~en immoralism
| Singular | |
|---|---|
| en immoralitet | obestämd form |
| en immoralitets | obestämd form genitiv |
| immoraliteten | bestämd form |
| immoralitetens | bestämd form genitiv |
SO
Sökningen på immoralitet i SO gav inga svar.
Menade du:
amoralitet
amiralitet
moralitet
generalitet
molaritet
mortalitet
Menade du:
amoralitet
amiralitet
moralitet
generalitet
molaritet
mortalitet
SAOB
publicerad: 1933
IMMORALITET im1ωral1ite4t l. 01004, r. l. f.; best. -en; pl. (i konkretare anv.) -er.
Etymologi
[jfr t. immoralität, eng. immorality, fr. immoralité; bildning till lat. in- (se IN-, pref.2) o. lat. moralis, som rör sederna, moralisk (se MORAL)]
förhållande(t) att vara immoralisk; äv. konkretare. LittT 1797, s. 22. Gudsfruktan och seder (förbättras) ej genom den immoralitet och irreligiositet som anse alla medel för goda. Geijer I. 6: 166 (1839). Sylwan (o. Bing) 1: 109 (1910).