SAOL

publicerad: 2015  
impotens
im·­pot·­ens [‑en´s] substantiv ~en • o­förmåga hos man att genom­föra sam­lag
Singular
en impotensobestämd form
en impotensobestämd form genitiv
impotensenbestämd form
impotensensbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
impotens impotensen
im·pot·ens·en
substantiv
impoten´s
● oförmåga hos man att genom­föra sam­lag särsk. på grund av otillräcklig erektion
JFR frigiditet
till­fällig impotens kan vara betingad av nervositet
○ äv. bildligt kraft­löshet
politisk impotens
belagt sedan 1863; av lat. impoten´tia 'oförmåga; van­makt'; jfr ur­sprung till potens
Till SO

SAOB