SAOL

publicerad: 2015  
inälva
in|­älva substantiv ~n ‑älvor • mest i pl.; ​t.ex. lever, njurar (hos djur el. människor)
Singular
en inälvaobestämd form
en inälvasobestämd form genitiv
inälvanbestämd form
inälvansbestämd form genitiv
Plural
inälvorobestämd form
inälvorsobestämd form genitiv
inälvornabestämd form
inälvornasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
inälvor plural
in|­älv·or
substantiv
in`älvor
● organ som är belägna i kropps­hålorna hos människa el. djur
inälvsparasit
○ spec. som föda, ofta i mots. till kött vanligen i sammansättn.
inälvs­mat
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)); fornsvenska inälve, inälvir; av ovisst urspr.
Till SO

SAOB