SAOL
publicerad: 2015
inälva
in|älva
substantiv
~n ‑älvor • mest i pl.; t.ex. lever, njurar (hos djur el. människor)
| Singular | |
|---|---|
| en inälva | obestämd form |
| en inälvas | obestämd form genitiv |
| inälvan | bestämd form |
| inälvans | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| inälvor | obestämd form |
| inälvors | obestämd form genitiv |
| inälvorna | bestämd form |
| inälvornas | bestämd form genitiv |