SAOL

publicerad: 2015  
individ
in·­di·­vid [‑vi´d] substantiv ~en ~er en­skild varelse el. växt; en­skilt exemplar
Singular
en individobestämd form
en individsobestämd form genitiv
individenbestämd form
individensbestämd form genitiv
Plural
individerobestämd form
individersobestämd form genitiv
individernabestämd form
individernasbestämd form genitiv

SO

publicerad: 2021  
individ individen individer
in·di·vid·en
substantiv
indivi´d
en­skild varelse särsk. om person, ofta i mots. till någon grupp
individen och sam­hället; konsumtionen av alkohol per vuxen individ; individens rättigheter och skyldigheter
ibland för att ut­trycka negativ värdering
ljus­skygga individer
äv. om (en­skild typ av) växt el. djur
en individ av släktet Primula; färgen växlar från individ till individ
i tekniska samman­hang äv. en­skilt exemplar särsk. av produkt som serie­tillverkas
belagt sedan 1787; till lat. individ´uus 'odelbar'; jfr ur­sprung till dividera

SAOB