SAOL
publicerad: 2015
individ
in·di·vid
[‑vi´d]
substantiv
~en ~er • enskild varelse el. växt; enskilt exemplar
Singular | |
---|---|
en individ | obestämd form |
en individs | obestämd form genitiv |
individen | bestämd form |
individens | bestämd form genitiv |
Plural | |
individer | obestämd form |
individers | obestämd form genitiv |
individerna | bestämd form |
individernas | bestämd form genitiv |
SO
publicerad: 2021
individ
individen individer
in·di·vid·en
substantiv
●
enskild varelse särsk. om person, ofta i mots. till någon grupp
individen och samhället; konsumtionen av alkohol per vuxen individ; individens rättigheter och skyldigheter
○
ibland för att uttrycka negativ värdering
ljusskygga individer
○
äv. om (enskild typ av) växt el. djur
en individ av släktet Primula; färgen växlar från individ till individ
○
i tekniska sammanhang äv.
enskilt exemplar särsk. av produkt som serietillverkas
belagt sedan 1787;
till lat. individ´uus 'odelbar'; jfr ursprung till
dividera