SAOL

publicerad: 2015  

inkongruent

in·­kon·­gru·­ent [‑en´t] adjektiv; n. ~, ~a • inte kongruent

Positiv
en inkongruent + substantiv
ett inkongruent + substantiv
den/det/de inkongruenta + substantiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

inkongruent neutrum inkongruent, bestämd form och plural inkongruenta

in·kon·gru·ent

adjektiv

inkongruen´t

● som känne­tecknas av inkongruens

inkongruent med något några är inkongruenta

två rät­vinkliga men inkongruenta trianglar

belagt sedan 1880

Till SO

SAOB

publicerad: 1933  

INKONGRUENT in1kongrɯän4t, äv. iŋ1-, äv. -koŋgr-, l. 01—, adj.; n. o. adv. =.

Etymologi

[jfr t. inkongruent, eng. incongruent; av lat. incongruens (gen. -entis), av in- (se IN-, pref.2) o. congruens (se KONGRUENT). — Jfr INKONGRUENS]

(i fackspr.) som utmärkes av inkongruens, icke sammanfallande l. överensstämmande, icke kongruent; i sht metr. o. språkv. Inkongruenta storheter. UVTF 26: 111 (1880). SkolSamh. 1926, s. 56. Rogberg Två 129 (1929).

Till SAOB