SAOL

publicerad: 2015  

inleda

in|­leda verb ‑ledde, ‑lett, ‑ledd n. ‑lett, pres. ‑leder • på­börja, starta: ​in­leda förhandlingar; ​ord­föranden in­ledde med att hälsa alla väl­komna

Finita former
inleder	presens aktiv
inleds (inledes)	presens passiv
inledde	preteritum aktiv
inleddes	preteritum passiv
inled	imperativ aktiv
Infinita former
att inleda	infinitiv aktiv
att inledas	infinitiv passiv
har/hade inlett	supinum aktiv
har/hade inletts	supinum passiv
Presens particip
inledande
Perfekt particip
en inledd + substantiv
ett inlett + substantiv
den/det/de inledda + substantiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

inleda inledde inlett, presens inleder

verb

in`leda

1 genom­föra den första delen av någon verksamhet eller dylikt

MOTSATS avsluta 1 JFR börja, påbörja, starta 1

in­leda en för­undersökning; in­leda en konversation; in­leda ett sam­arbete

någon inleder (något) (med något/att+verb)

någon inleder (något) (med något)

någon inleder (något) (med att+verb)

in­leda förhandlingar med en mot­part; dagen in­leddes med en lätt frukost; fienden in­ledde en om­fattande operation

○ spec. hålla an­förande som bildar utgångs­punkt för diskussion

inledare

Debatt med del­tagande av ekonomer och politiker. Finans­ministern in­leder.

○ äv. om före­teelse ut­göra början till

något inleder (något)

en kort bak­grunds­teckning in­leder artikeln

belagt sedan ca 1450 (Heliga Birgittas uppenbarelser); fornsvenska inleþa 'in­föra; fresta'; se ur­sprung till 1leda 1

2 ofta lös förbindelse, se leda styra i viss (ny) riktning vanligen bildligt

någon inleder någon/något (någonstans)

någon inleder någon (någonstans)

någon inleder något (någonstans)

hon försökte in­leda sam­talet på nya banor

belagt sedan 1430-talet Svenska Böner från medeltiden

inledainledande, inledning

Inled oss icke i frestelse.
Bibeln (1917 års övers.), Lukas 11:4 (ur Fader vår)

Till SO

SAOB