SAOL
publicerad: 2015
innermarginal
inner|marg·in·al
substantiv
~en ~er inner- marginal 1
Singular | |
---|---|
en innermarginal | obestämd form |
en innermarginals | obestämd form genitiv |
innermarginalen | bestämd form |
innermarginalens | bestämd form genitiv |
Plural | |
innermarginaler | obestämd form |
innermarginalers | obestämd form genitiv |
innermarginalerna | bestämd form |
innermarginalernas | bestämd form genitiv |
SO
publicerad: 2021
marginal
marginalen marginaler
marg·in·al·en
substantiv
1
tom kant på textsida
marginalanteckning; innermarginal
anteckna i marginalen
○
äv. i uttryck för mindre väsentliga företeelser
i sammansättn.
marginalanmärkning
frågetecken i marginalen
se
frågetecken
med bred marginal
i betydligt större omfattning än nödvändigtsamtliga vattenprover klarade de uppsatta gränsvärdena med bred marginal
belagt sedan 1655;
till
marg
2
ekonomiskt utrymme
marginaler (för någon/något)
marginaler (för någon)
marginaler (för något)
bilhandelns marginaler; småbarnsfamiljer har ofta små marginaler
○
äv. något utvidgat
utrymme för handlingsfrihet
leva på marginalen
leva i ytterst små omständigheterkonkursen har tvingat honom att leva på marginalen
belagt sedan 1928
3
skillnad mellan två belopp
marginaleffekt; marginalskatt
kostnaden på marginalen
○
äv. utvidgat
skillnad
hon vann med minsta möjliga marginal; han kom undan med knapp marginal; de hann med god marginal
belagt sedan 1892
SAOB
publicerad: 1933
INNER- ssgr (forts.):
INNER-LIV. konst. inre murliv. Ekhoff StClem. 35 (1912). I murarnas innerliv är gråstensmaterialet rätt framträdande. Fornv. 1918, s. 137. —
-MAN ~man2. idrott. i fotbollsspel, bandy o. d., om var särskild av de tre inre spelarna i forwardskedjan (centern samt vänster- o. högerinnern); äv. enbart om vänster- l. högerinnern. Zettersten Tait 81 (1906). IdrB 1: 67 (1913). —
-MARGINAL. (i fackspr.) inre marginal (till höger å vänstersida o. till vänster å högersida). Elge BoktrK 68 (1915). —