SAOL

publicerad: 2015  

inträffa

in|­träffa verb ~de ~t • hända

Finita former
inträffar	presens aktiv
inträffade	preteritum aktiv
inträffa	imperativ aktiv
Infinita former
att inträffa	infinitiv aktiv
har/hade inträffat	supinum aktiv
Presens particip
inträffande
Perfekt particip
en inträffad + substantiv
ett inträffat + substantiv
den/det/de inträffade + substantiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

inträffa inträffade inträffat

verb

in`träffa

1 komma att äga rum ofta om något oförutsett el. plötsligt

JFR hända, inträda 2, ske, tilldra sig 2

något inträffar någonstans (tid) något inträffar (någonstans) tid

strömavbrottet in­träffade i de centrala delarna kl. 04.30

○ äv. infalla

något inträffar tid

påsken in­träffar i slutet av mars

belagt sedan 1786

2 något hög­tidligt infinna sig

någon inträffar någonstans (tid) någon inträffar (någonstans) tid

han in­träffar i staden näst­kommande lör­dag

belagt sedan 1796

inträffainträffande

Till SO

SAOB