SAOL
publicerad: 2015
invända
in|vända
verb
‑vände, ‑vänt, pres. ‑vänder • argumentera mot
| Finita former | |
|---|---|
| invänder | presens aktiv |
| invänds (invändes) | presens passiv |
| invände | preteritum aktiv |
| invändes | preteritum passiv |
| invänd | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att invända | infinitiv aktiv |
| att invändas | infinitiv passiv |
| har/hade invänt | supinum aktiv |
| har/hade invänts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| invändande | |
| Perfekt particip | |
| en invänd + substantiv | |
| ett invänt + substantiv | |
| den/det/de invända + substantiv | |
SAOB
publicerad: 1933
INVÄNDES in3~vän2des, adv.
(numera bl. i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) invändigt; äv.: inomhus. Wäggarna (måste) späckas, Fönster och mycket inwändes lagas och å nyo giöras. VDAkt. 1703, nr 22. Dalin (1852; med hänv. till invändigt). Hildebrand Isl. 34 (1867). (I det inre Östlandet i Norge) hållas vanligen två tjenstflickor, en utvändes, en invändes. Torpson Norden 323 (1887).