SAOL
publicerad: 2015
irra
irra
verb
~de ~t • gå planlöst; vara vilse – I sammansättn. irr-.
| Finita former | |
|---|---|
| irrar | presens aktiv |
| irras | presens passiv |
| irrade | preteritum aktiv |
| irrades | preteritum passiv |
| irra | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att irra | infinitiv aktiv |
| att irras | infinitiv passiv |
| har/hade irrat | supinum aktiv |
| har/hade irrats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| irrande | |