SAOL

publicerad: 2015  
jämkning
jämk·­ning substantiv ~en ~ar särsk. av preliminärt skatte­uttag
Singular
en jämkningobestämd form
en jämkningsobestämd form genitiv
jämkningenbestämd form
jämkningensbestämd form genitiv
Plural
jämkningarobestämd form
jämkningarsobestämd form genitiv
jämkningarnabestämd form
jämkningarnasbestämd form genitiv

SO

publicerad: 2021  
jämkning jämkningen jämkningar
jämk·ning·en
substantiv
jäm`kning
det att jämka särsk. vid förhandlingar
jämkningsförslag; jämkningsmån
jämkning (av något)
spec. sänkning av preliminär­skatt med hän­syn till beräknad beskattningsbar in­komst för hela året
skattejämkning
om man har höga ränteutgifter, får man normalt jämkning
belagt sedan 1477 (skiftesbrev utfärdat i Åbo mellan Joakim Fleming och Erik Åbjörnsson (Arwidsson)); fornsvenska iämkning

SAOB

publicerad: 1934  
JÄMKNING, sbst., se jämka, v.