SAOL
publicerad: 2015
jämkning
jämk·ning
substantiv
~en ~ar • särsk. av preliminärt skatteuttag
Singular | |
---|---|
en jämkning | obestämd form |
en jämknings | obestämd form genitiv |
jämkningen | bestämd form |
jämkningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
jämkningar | obestämd form |
jämkningars | obestämd form genitiv |
jämkningarna | bestämd form |
jämkningarnas | bestämd form genitiv |
SO
publicerad: 2021
jämkning
jämkningen jämkningar
jämk·ning·en
substantiv
●
det att
jämka särsk. vid förhandlingar
JFR
kompromiss 1
jämkningsförslag; jämkningsmån
jämkning (av något)
○
spec.
sänkning av preliminärskatt med hänsyn till beräknad beskattningsbar inkomst för hela året
skattejämkning
om man har höga ränteutgifter, får man normalt jämkning
belagt sedan 1477 (skiftesbrev utfärdat i Åbo mellan Joakim Fleming och Erik Åbjörnsson (Arwidsson));
fornsvenska iämkning