SAOL
publicerad: 2015
jäv
jäv
substantiv
~et; pl. ~ • ⟨jur.⟩ anmärkning el. invändning mot ngns opartiskhet
| Singular | |
|---|---|
| ett jäv | obestämd form |
| ett jävs | obestämd form genitiv |
| jävet | bestämd form |
| jävets | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| jäv | obestämd form |
| jävs | obestämd form genitiv |
| jäven | bestämd form |
| jävens | bestämd form genitiv |