SAOL

publicerad: 2015  
jolmig
jolm·­ig adjektiv ~t ~a jolm
Positiv
en jolmig + substantiv
ett jolmigt + substantiv
den/det/de jolmiga + substantiv
Komparativ
en/ett/den/det/de jolmigare + substantiv
Superlativ
är jolmigast
den/det/de jolmigaste + substantiv

SO

publicerad: 2021  
jolmig jolmigt jolmiga
jolm·ig
adjektiv
[jål`-]
in­stängd och sött kväljande om luft och dylikt
JFR skämd
en jolmig doft från chokladfabriken
äv. (om dryck) ljummen och fadd
äv. bildligt som saknar friskhet och naturlighet
JFR sliskig
romanen är inte jolmig trots en viss sentimentalitet
belagt sedan 1768; till jolm 'fadd dryck; in­stängd luft'; av ovisst urspr.

SAOB

publicerad: 1934  
JOLMIG jol3mig2, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[avledn. av JOLM]
(vard.)
1) i eg. mening: fadd, kväljande; jfr JOLM 1.
a) om mat l. dryck: utan (tillräcklig) smak l. krydda, med svag o. (därigm) äcklig smak; fadd, duven; äcklig, oaptitlig. Posten 1768, s. 155. Genom insockringen går .. en del af den karakteristiska smaken förlorad, och ju mer man slösar med sockret, desto jolmigare bli frukterna. LAHT 1887, s. 298. Dessa ideligen återkommande minnesfester verkar som jolmig ölsupa. Nilsson Olymp. 188 (1923).
b) om vatten: ljum (o. oren). Ahrenberg Stockj. 197 (1892). Det oljigt glänsande, jolmiga insjövattnet. Siwertz Mälarp. 151 (1911). DN(A) 1933, nr 197, s. 8.
c) om luft l. lukt: kvalmig, kväljande; äv. bildl. Om det blir klädt på bordet, så låt bli jasmin, för det luktar illa, jolmigt. Hallström GHist. 54 (1895). Det har stått en jolmig dunstkrets kring Folkens förbund. GHT 1926, nr 64, s. 10.
2) i överförd anv.: som saknar friskhet l. originalitet; pjollrig, ”äcklig”, ”kvalmig”; platt, trivial; om person: fadd, intetsägande, tom, andefattig; jfr JOLM 2. Hvad du gör, så gör det helt. Blif hellre en verklig skurk än en vanlig jolmig halfmenniska, som är litet af hvarje. Nordensvan Skuggsp. 144 (1884). Det var bara jolmigt inne i stan, där man satt och söp på krogarna för att hålla humöret uppe. Dens. Hvad Figge blef 26 (1890). (Den) jolmigaste hyperromantik. SvD(A) 1931, nr 63, s. 24.
Avledn.: JOLMIGHET, r. l. f. särsk. till 2. Rosenius Himmelstr. 298 (1903). Vi veta ju, att vid sidan av den typiska anglosachsiska friskheten finns det också en lika karakteristisk jolmighet. OoB 1931, s. 408.